Välsignelse

Liten grön präststudent skriver att hon nästan kan gifta sig eftersom.

"Jag bestämde mig en gång för att jag aldrig ska gifta mig förrän homosexuella får vigas i kyrkan på samma vilkor som hetrosexuella."

Det hon syftar på är den nya välsignelsen som homosexuella kan motta som bevis på sin kärlek. Det står:

"Välsignelseordningen ligger nära ordningen för ”Välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap”. I ordningen finns möjlighet till bön över ringarna samt bekräftelse av de tidigare avgivna löftena."

Först tyckte jag att det kändes som ett steg i rätt riktning, men nu börjar jag tveka. Det känns som att processen avstannar här, det kommer inte att finnas några flera försök till att få det att bli som en vanlig vigsel som jag tycker är ett självklart måste.
Kyrkans syfta under åren har varit en fristad för de utsatta, en kyrka riktad till de svaga, det är det än idag, men detta beslut tyder på att det kanske inte är så. Det är först nu när homosexuellas roll är så självklara som Svenska Kyrkan ställer upp, nu när det är politiskt korrekt.

Beslutet skulle ha kommit fort under 1920-talet eller tidigare än så, då när de homosexuella faktiskt var kriminella. Då behövdes Svenska kyrkan vid deras sida, men det var inte politiskt korrekt. Det känns som Svenska Kyrkan alltmer har blivit en förening för de med en tro och inte för någon som behöver en tro eller en hand.
Först 1944 avkriminaliseras homosexuallitet, Jesus skulle ha varit väldigt arg på att vi inte välkommande dem förens 2005, pinsamt att all byråkrati och fördomar ska få stå i vägen för en sådan utfrysning istället för stöd som de behövde. Klart att det är lätt att vara efterklok, men jag tror faktiskt att det tog emot mer att stå upp för en utsatt folkgrupp än att strunta i dem.
Det är dock klart att homosexuella idag gläds åt beslutet, men det är inte tillräckligt långt.

Är kyrkan bara en intresseförening som godkänner det som redan är korrekt eller är vi en medmänsklig organisation där kärlekens kraft alltid ligger i centrum, såsom Jesus säger enligt romarbrevet 13:10:

Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.