Jag har ett par vänner som jag tycker fruktansvärt mycket om.
Ibland brukar jag tänka på att jag aldrig säger det speciellt ofta, gör jag det överhuvudtaget?
Brukar fundera på vad de har för bild av mig, och deras relation till mig.
Det är inte någon stor uppoffring att säga eller visa det, varför gör jag det aldrig?
Ida- förlåt för att jag inte visar att du betyder otroligt för mig.
Rebecka- Kom till Stockholm så jag får krama dig. Du vet.
Det finns självklart fler, men jag tänker just nu, klockan halv 1, på er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ivan!
men bara att inse det man uppskattar innan det är försent (för det är ofta först då man brukar förstå det) det är ett stort steg på vägen.
vi har så mycket att vara tacksamma för, inte sant?
och du vetyder så himlasuperjätte mycket för mig med!
*host*får jag följa med i bagaget till Thailand?*host*
Skicka en kommentar