Segregationsarbete i Skåne

Arbetar på ett enormt projekt om Sverigedemokraternas val 2006. En av mina frågeställningar lyder:

– Inom vilka valkretsar har Sverigedemokraterna nått framgång i årets val, och varför har framgången skett just där?

För att kunna besvara detta så har jag tagit reda på de 10 kommuner med högst röster till regeringsvalet, gissa vart? Ja, ni gissade rätt Skåne hade alla 10 kommuner med på sin lista, högst på listan ligger Bjuvs kommun. För att hitta svaret på min frågeställning ringer jag dit och ställer antagligen en aning vinklad fråga: Har ni någon segregations arbetare jag kan få prata med? Det visar sig att det inte finns något segregationsprojekt, trots att rösterna på SD ligger på 10,30 %.
Förvånad ringer jag till Skåne eftersom alla kommunerna som hade flest röster på SD:s 10-i-topp lista låg i Skåne. En förvirrad Ulla Olsson kansliassistent svarar att hon inte förstår vad jag menar med segregationsprojekt eller integrationsprojekt.
Jag står på udden till att börja skrika rakt ut, "Skojar du med mig?", men i tumultet lugnar jag dock ner mig, jag förstår att hon såklart inte alls har med saken att göra.

Varför var jag nära på att skrika då? Vad man har hört genom media och andra röster är ganska bedrövande om segregationen i Skåne, Rosengård, mordet i Klippan och andra händelser. Jag vet inte hur korrekt bilden som målas upp är, men något måste dock vara galet.
Jag skriker nästan för att det inte finns något politiskt initiativ till att förbättra läget, det enda som finns, som jag får reda på av Ulla är ett policydokument, jaha tänker jag lätt överraskad och glad tills hon berättar om att detta dokument är en vägledning för statligt anställda, vilket inte är mycket för att förbättra situationen. Är detta ett skämt?
Varför det ser ut som det gör med stora klyftor, många främlingsfientliga och drygt 1/3 som röstar på SD bor i Skåne? Kanske är det inte så konstigt när det inte görs något aktivt ifrån de höger ledda politikerna.