Ibland ger man upp hoppet

Efter valet har jag följt lite vad människor i min närhet röstade på och varför.
Den brist på solidaritet som jag fann gör fortfarande ont, så ont så att jag nästan ger upp. Följande svar har jag bl.a. fått:
"Jag röstar på moderaterna eftersom det är bra för mig och min familj nu, jag skiter väl i alla andra"
eller:
"Varför ska jag bry mig om andra när det är jag ensam som måste kämpa för mitt"

Någon som har tips på hur man överlever efter sådana uttalanden?